Här kommer text ur Anna-Maria Ekblads böcker Systrarna på Kreta samt Dödsklippan i Sharm el-Sheikh. Mer information om Anna-Maria hittar du under flik Författare.

Systrarna på Kreta
Kvinnan stod knäböjd framför altaret och tittade på statyn framför sig. Hon var klädd i en fotsid, vit klänning och hade långt, mörkt, utslaget hår som räckte ner till midjan. Hon påminde Patricia om kvinnorna vid invigningen av OS i Aten för några år sedan.
Statyn föreställde Gaia, hade yppiga former med stor mage, breda lår och fylliga bröst. De terrakottabruna händerna var sträcka mot skyn. Altaret var enkelt utsmyckat. En vit virkad duk, ovanpå stod statyn och ett vitt brinnande ljus. En likadan, mindre staty hade hon placerat på bordet i sitt hotellrum för ett dygn sedan.
Gaia var en av de mäktigaste gudinnorna i den grekiska mytologin. Hon var jordens, moderlighetens och fruktbarhetens gudinna. Grekerna sa att det var hon gav liv åt mänskligheten och i gamla tider fanns hon i alla grekers hem. 
Idag, under den ceremoni som skulle utspelas, förvandlades hon till Nemesis, hämndens gudinna, som stod på de svagas sida. Hennes tillbedjare var Olyckssystrar, ett hemligt sällskap som funnits i tusentals år.
Tillbedjaren vid altaret pratade lågmält:
”Tack för vår framgång hittills. Tre av sju, på tre dagar … tre nationaliteter.  Allting går enligt planen.”
Det var något med rösten. Patricia kände igen den. Dörren öppnades bakom henne, och Patricia steg åt sidan. En sval vind svepte in i rummet när en grupp skepnader i mörka kläder skred in.
Kvinnan vid altaret reste sig upp och vände sig om. Hennes vita mask dolde ögonen. Patricia var förväntansfull. Snart började ceremonin, som var inledningen på hennes nya liv. 
 
Text ur Anna-Maria Ekblads bok Dödsklippan i Sharm el-Sheikh. 
Nora hade just kommit hem från skolan. Hon skulle hämta nya träningskläder, äta mellanmål och sedan ge sig iväg till innebandyn. Innanför dörren plockade hon slentrianmässigt upp posten och konstaterade att det var fler kuvert än vanligt.
Det mesta var till hennes föräldrar, men vänta – ett vitt kuvert med hennes namn handskrivet och utan frankering låg längst ner i högen. Ett brev till henne.
Tänk om hon blivit bjuden till en fest? Nora tittade på kuvertet och log. Hennes namn stod i vackra, handskrivna bokstäver. Hon gillade överraskningar och bestämde sig för att äta något innan hon öppnade brevet. Det var något speciellt med att vänta. Det gjorde att den positiva stunden blev längre.
När Nora ätit tog hon en kniv ur besticklådan och sprättade upp kuvertet. Hon var full av förväntan och undrade vad brevet kunde innehålla. Det var skrivet med dator. Nora stirrade på bokstäverna. Vad var detta? Det svartnade för ögonen, kunde inte vara sant. Bokstäverna skrek till henne. Det var ingen inbjudan, det var ett hotbrev.
”Nora, du är den fulaste jävla tjejen i hela gymnasiet. Tjej förresten. Just det, en hen, skulle vi vilja kalla dig. Det finns inte mycket till tjej i dig. Du ser ut som en kille. Råttfärgat stripigt hår i page och små grisögon. Du är platt som en planka och har muskler som en man. Vi förstår inte att någon skulle vilja ha dig. Allra minst Wille. Vad har du för hållhake på honom? Du borde veta att det inte är okej att ta andras killar. 
Vi skrattar åt dig bakom din rygg. Konstigt att du inte märker det. Vi tog en smygbild av dig i duschen och nu ligger bilden på Snapchat. Alla garvar och tycker att du är den fulaste hora de någonsin har sett. Du är en looser.
Gör klassen en tjänst och hoppa av skolresan till Egypten! Ingen kommer att sakna dig. Om du följer med, kommer du att få ångra det i hela ditt liv. Vi lovar att göra din resa till ett helvete.”