Här kommer text ur boken Sofia Bugges sigill av Svenåke Boström. För mer information om Svenåke, gå till flik Författare.
Boken finns på Adlibris, Bokon, CDON, Digibok, och i bokhandeln. 

Kapitel 1, Den sista sommaren
Herman öppnar fönstret och den söta doften från den nyligen utslagna syrenen får honom att stanna upp några sekunder. Han andas in den ljuvliga sommarnatten och låter blicken vandra ut över takåsarna ner mot sågverket och varvet vid Sundsvallsfjärden.
Om han hade sänkt blicken något, ner mot den lilla trädgården på baksidan av huset, då kanske han hade sett en försiktig rörelse i bladverket. Upptagen av sina tankar på morgondagen ser han därför inte den skygga gestalt som hukar i bersån nedanför hans fönster.
Herman Haffner tänker på den kvinna han ska träffa i morgon. Han har bestämt att det är dags att gå vidare med sitt liv. Visst saknar han fortfarande sin förra fru, den alltid lika glada och vänliga Elisabeth. Men hon har trots allt varit död i sju år nu och längtan efter en kvinna vid sin sida har blivit starkare och starkare.
Den friska kvällsluften gör honom gott och hjälper till att skingra tankarna.  Han krokar fönsterhaspen i karmbygeln, trycker in en gammal tidning mellan fönstret och karmen, så att fönstret stannar kvar i uppsatt läge. Nu kan han andas den härligt friska luften hela natten.
Det har ändå varit en märklig sommar, tänker han. Kallt och varmt om vartannat. För bara två veckor sedan haglade det så att bergsluttningen på Norra berget var alldeles vit.
Han viker undan täcket och kryper ner i sängen med ett belåtet grymtande. Ur AGA-radion på den gamla kommoden från hans föräldrahem, strömmar senaste nytt från TT. Med högra handen skruvar han upp ljudet och lyssnar på nyheterna.
Den ihärdige nyhetsuppläsaren trummar ut att statsminister Ekman fortfarande förnekar den check på 50 000 kr, som han enligt säkra källor skulle fått av den nyligen avlidne finansmannen Ivar Kreuger. En förundersökning har inletts.
Herman vrider av radion. Hans tankar vandrar åter tillbaka till Magdalena. Hennes glittrande ögon och röda läppar tog form för hans inre syn. Det ljusa vackra ansiktet, inramat av svart böljande hår som slingrar sig ner över den runda barmen. Han suckar av längtan.
I morgon kväll skulle hon komma på besök. Då var det midsommarhelg och dessutom söndag, det ville säga ledig dag för kamreren på Rosenborgs sågverk. Han drömde om ett liv tillsammans med kvinnan han älskade. Redan efter några veckor hade de börjat prata om framtiden. Vad de skulle vilja göra tillsammans. Ett eget hus och naturligtvis barn.
Kanelbullar från Martells bageri och riktigt kaffe från kafferosteriet längst ner på Nybrogatan, det skulle han bulla upp med. Bordet i trädgården skulle prydas med vita väldoftande syrener i en vas. I den ljusa sommarnatten skulle de kunna sitta under björk och syrén tills solen gick upp borta över Vindskärsvarv.
Men … kanske skulle hon vara redo för något mer. Hans hjärta bultade. Det gäller nog mest att lita på hennes goda omdöme, tänker han förnöjsamt, när sömnen sakta tar kommandot över hans kropp. Ett par minuter senare sover han djupt och tungt.
När tystnaden har lagt sig, hakar två smala fingrar försiktigt av fönsterhaspen och fönstret glider upp. En mörk figur glider över fönsterkarmen och kommer in i rummet och närmar sig Herman, som ligger aningslös på sidan och andas tungt. Han märker aldrig hammaren som faller hårt mot hans högra tinning och skiljer honom för evigt från alla drömmar om Magdalena och morgondagen.