Här kommer text ur boken Där själen vissnar av Ulf Hamrin. För mer information om Ulf, gå till flik Författare.
Hon hade mötts av ljudet från bilsignaler, raska steg från blanka skor och släpande fötter i slitna flip-flops. Och tjattret från rundnätta kvinnor i heltäckande huvudbonader och kropparna insvepta i färggranna tyger. Hon hade kryssat mellan stressade affärsmän i mörka kostymer och skäggiga, entonigt bedjande barfotatiggare.
När bussen stängde sina dörrar stod hon bara där. Rädd och exalterad på samma gång. Spänd inför allt hon skulle möta. Nyfiken på allt som skulle hända.
Hon promenerade genom larmet, myllret, dofterna förbi höga hus med välansade gräsmattor och vakter i fina uniformer. Hon vek undan för stora hål i trottoaren, ignorerade gatuförsäljare och betraktade en mäktig staty av en uniformerad man med bister min, militärmössa med skärm och en stav i sin hand. Han satt på ett lejon.
Hon kom till en stor rondell och gick längs ett hus med tak över trottoaren och små butiker i väggen. Hon såg smutsiga vägarbetare på håll, ett gäng shortsklädda tonåringar vid ett övergångsställe, ännu mer provisoriska hus med tak av korrugerad plåt och ytterligare glasade höghus med vackra trädgårdar och vakter i uniform.
Den stora staden liksom störtade över Mektim. Hon blev överväldigad och hänförd. All lyx och flärd, välklädda människor i samspråk på restauranger, caféer, i butiker, vid höghusentréer, på parkbänkar och i gallerior fascinerade henne så till den grad att hon helt bortsåg från alla provisoriska bosättningar i plast och plåt, barn i trasiga kläder, unken rök från torftiga grytor, stinkande avgaser, herrelösa hundar med variga sår, illa dolda prostituerade, utlämnade barnarbetare och hemlösa krymplingar.
Mektim såg sig själv med en kopp macchiato på ett utecafé i intellektuell diskussion med en gallerist. Men hon blev gatflicka.
Efter två år i sexträsket mötte hon Harriet. Några månader senare satt hon i ett stort rum framför en symaskin tillsammans med andra kvinnor i hennes ålder och skapade förkläden, sjalar, blusar och klänningar. En äldre dam gick runt och instruerade, längs ett långt bord mitt i salen satt några unga kvinnor och klippte mönsterpapper, längst fram syntes en griffeltavla med kritade siffror.