Här kommer text ur boken God kvinnas berättelse Lotteriet i asylprocessen av Margareta Mörck. Här hittar du mer information om Margareta.
                                
FRÅN MEDELSVENSSON TILL AKTIVIST
Hur hamnade jag här? Där jag strider på barrikaderna för dessa ungdomar som kommer långt ifrån. Länder jag aldrig varit till. Som jag vagt känner till. Afghanistan och Iran. Det är pojkarnas hemländer. Länder som får mig att associera till krig och kvinnoförtryck. Ockupation från västländer.
Min väninna C har redan gått i pension sedan flera år. Hon har möjlighet att styra sin tid och ville göra en samhällsinsats. I slutet av 2015 när ensamkommande barn kom i stora skaror till Sverige och politikerna tyckte att vi hade en ”flyktingkris” bestämde hon sig. God man, eller god kvinna kanske man ska säga. För vi är nog flest goda kvinnor till de ensamkommande barnen. Hon fick två pojkar och efter ett tag ytterligare två som god man.
Själv fegade jag några månader. Jag har för mycket att göra, diskuterade jag med mig själv. Gör redan en del frivillig arbete. Hur mycket orkar jag med? Måste ju försörja mig också och få in pengar. Men det som jag fick kämpa längst med var rädslan. Hur skulle jag kunna se till att en helt främmande person från en annan kultur fick sina behov tillgodosedda? Hur skulle vi förstå varandra? Och tänk om hen inte fick stanna? Mina känslor fick inte ta över så att jag inte gjorde det jag var till för. Men till slut segrade nyfikenheten samt att min väninna berättade om hur hennes liv förändrats till det positiva som god man. Hur mycket hon lärt sig av sina pojkar. Att hon kände sig behövd och nyttig. Hon var ju den enda som enbart såg till pojkarnas bästa. En del familjehem ville mest tjäna pengar och brydde sig inte så mycket om hur pojkarna mådde.
Så jag bestämde mig för att bli god man.
Min historia handlar om tiden som god man, från det att jag träffade Q och sedan N till hösten 2018. Som läsare följer man med i möten och händelser i mitt och pojkarnas liv. Jag har också kompletterat med information. Längst bak i boken finns röster från de jag intervjuat, vissa anonyma och andra med namn.
15 SEPTEMBER 2017
Med bävan öppnar jag dokumentet. Funderar på olika scenarier. Om han får avslag måste vi överklaga förstås men det verkar inte hjälpa. Jag får gömma honom någonstans. I huset i Dalarna finns det plats. Alla dessa tankar far genom huvudet när jag läser första sidan. Har lärt mig hur besluten är utformade. Som tur är får man veta direkt vad som gäller.
”Avslag flyktingstatus och avslag resedokument...”
På nästa rad står det.
”Bifall till alternativ skyddsstatus.” Och längre ner: ”beslutar att bevilja dig permanent uppehållstillstånd”.
Ögonen tåras och jag andas ut. Äntligen är den långa väntan över. Han får stanna! Han har en framtid i Sverige och kan koppla av. Han och jag behöver snart inte ha något att göra med Migrationsverket, denna myndighet som helt har tappat greppet. Och hjärtat.
Jag ringer Q som är sjukskriven denna dag. Han svarar genast.
”Nu kan vi åka till din morbror i London”, säger jag.
”Va, vadå?”
Han hänger inte med. Men han har tidigare sagt att om han får uppehållstillstånd ska han och jag resa till London, där hans enda släkting finns kvar.
Jag tittar ut genom fönstret på det nya bostadsområdet som växer upp runtom mitt boende. Ser egentligen ingenting. Glädjen far genom min kropp.
”Du har fått uppehållstillstånd. Du får stanna i Sverige.”
Han skriker rakt ut. Skrattar och gråter samtidigt. Ett vilt ylande hörs i telefonen och jag börjar också gråta. Han kan inte prata.
”Jag kommer till dig”, säger jag.