Text ur Leif Bornviks bok Kvarlämnat på perrongen. Mer information om Leif hittar du under flik Författare.

Av någon anledning hade Kjelle fått för sig att vi skulle lära oss tungkyssas. Själv kunde han redan, sa han. I ett anfall av ledargenerositet ville han väl att vi yngre skulle få en försmak av kärlekens lustgård. Han uttryckte det mer prosaiskt:
     – Om ni hånglar med en tjej måste ni ju för fan veta hur man gör när man slätar.
      Hångelstadiet kändes avlägset för mig. Jag befann mig i ett slags ingenmansland när det kom till umgänge med det motsatta könet. ”Har jag chans på dig”- stadiet var över men osäkerheten vad som skulle följa på det var monumental. Därför reagerade jag på Kjelles budskap med skräckblandad förvåning. Och dessutom, skulle han lära oss? En kille.
     Då dök hon upp från ingenstans. Lena. Det verkade planerat, för både hon och Kjelle
flinade. Det var alltså hon som skulle förmedla kunskapen till oss. Hon var inte obekant för oss. En rödhårig fjortonåring som för sin ålder var synnerligen välutvecklad. En tuff tjej som varken killar eller tjejer stack upp emot. I skolan var hon osminkad. Nu lyste hennes kraftigt målade läppar som ett stoppljus. Ett rörligt stoppljus, för läpparna rörde sig hastigt upp och ner medan hon tuggade intensivt på tuggummit.
     – Vem vill vara först? frågade hon.
     Entusiasmen var obefintlig. Frågan skapade bara en generad tystnad. Våra blickar var fastnitade mot marken.
     – Du först, sa hon och pekade på mig samtidigt som hon började röra sig mot buskaget bakom gungställningen.
     Flyktvägarna var helt avskurna. Att fega ur var omöjligt. Känslan jag hade när jag med darrande ben gick efter henne påminde om besöken hos tandläkaren. Jag kom fram till henne och då hände allting snabbt. Hon drog mig intill sig och fattade sina händer om mitt huvud. Innan jag hann reagera hade hennes tunga brutit sig in mellan mina läppar. Väl därinne så började den fara runt som om den letade efter något. Min egen tunga försökte komma undan men den hade inte en chans. Hon smakade Toy och luktade gott. Allt var över på några sekunder. Jag sprang omtumlad tillbaka till de andra.
     Efter en kvart hade alla fått sin första lektion. Kjelle startade sin moppe, Lena hoppade på och sen försvann de bort och kvar stod vi, tysta, förlägna, omskakade. När jag kom hem borstade jag tänderna extra noga.
Av någon anledning hade Kjelle fått för sig att vi skulle lära oss tungkyssas. Själv kunde han redan, sa han. I ett anfall av ledargenerositet ville han väl att vi yngre skulle få en försmak av kärlekens lustgård. Han uttryckte det mer prosaiskt:
     – Om ni hånglar med en tjej måste ni ju för fan veta hur man gör när man slätar.
      Hångelstadiet kändes avlägset för mig. Jag befann mig i ett slags ingenmansland när det kom till umgänge med det motsatta könet. ”Har jag chans på dig”- stadiet var över men osäkerheten vad som skulle följa på det var monumental. Därför reagerade jag på Kjelles budskap med skräckblandad förvåning. Och dessutom, skulle han lära oss? En kille.
     Då dök hon upp från ingenstans. Lena. Det verkade planerat, för både hon och Kjelle
flinade. Det var alltså hon som skulle förmedla kunskapen till oss. Hon var inte obekant för oss. En rödhårig fjortonåring som för sin ålder var synnerligen välutvecklad. En tuff tjej som varken killar eller tjejer stack upp emot. I skolan var hon osminkad. Nu lyste hennes kraftigt målade läppar som ett stoppljus. Ett rörligt stoppljus, för läpparna rörde sig hastigt upp och ner medan hon tuggade intensivt på tuggummit.
     – Vem vill vara först? frågade hon.
     Entusiasmen var obefintlig. Frågan skapade bara en generad tystnad. Våra blickar var fastnitade mot marken.
     – Du först, sa hon och pekade på mig samtidigt som hon började röra sig mot buskaget bakom gungställningen.
     Flyktvägarna var helt avskurna. Att fega ur var omöjligt. Känslan jag hade när jag med darrande ben gick efter henne påminde om besöken hos tandläkaren. Jag kom fram till henne och då hände allting snabbt. Hon drog mig intill sig och fattade sina händer om mitt huvud. Innan jag hann reagera hade hennes tunga brutit sig in mellan mina läppar. Väl därinne så började den fara runt som om den letade efter något. Min egen tunga försökte komma undan men den hade inte en chans. Hon smakade Toy och luktade gott. Allt var över på några sekunder. Jag sprang omtumlad tillbaka till de andra.
     Efter en kvart hade alla fått sin första lektion. Kjelle startade sin moppe, Lena hoppade på och sen försvann de bort och kvar stod vi, tysta, förlägna, omskakade. När jag kom hem borstade jag tänderna extra noga.
www.leifbornvik.se