Här kommer text ur manuset som är uppföljarren till Eva Jacobsons bok Genom glaset. Mer information om Eva hittar du under flik Författare.
                                                 1               
 Viveca såg sig om, inga bilar kom farande nerför Engelbrektsgatan och hon sprang snabbt över. Kom in i Humlegården och gick allén ner mot planteringen med statyn av Carl von Linné. Hösten hade anlänt och de väldiga lindarna i parken började skifta i gult. Den klara höstluften gjorde det lätt att andas. Det var en bra start på dagen att få gå till jobbet genom den vackra parken. 
   Framför henne i den breda allén gick en yngre kvinna, långsamt, hon dröjde på stegen. Hon vände sig om till hälften, liksom för att se om Viveca kom ikapp. Viveca hejdade sig. Kvinnan var så lik någon hon hade träffat men som nu var död och begraven sedan över ett år. Agnes. Det var konstigt hur lik Agnes hon var. Det långa mörka håret, den slanka kroppen. Viveca kände sig med ens så sorgsen. Stackars Agnes. Inte gjord för denna världen. Så vacker, så intelligent men utsatt för påverkan, för mörka krafters påverkan.
   Kvinnan vände sig om och kom nu gående mot henne, kom närmare och närmare. Nu såg hon henne på nära håll … det var väldigt vad lik hon var Agnes … nästan som om det var Agnes.
   Den mörkhåriga kvinnan passerade tätt förbi och kastade en snabb blick på Viveca. Sedan öppnade hon munnen som om hon ville säga henne något.
   ”Agnes”, hörde Viveca sig själv säga. ”Vad vill du?”
   Kvinnans ansikte var som en mask, stelt, ansiktet blekt, nästan vitt.        
Hon svarade inte utan fortsatte i snabbare takt uppför allén. 
   Viveca satte sig på närmsta bänk. Hennes ben skakade. Hon såg uppåt allén. Kvinnan syntes inte till. Hon måste ha försvunnit in någonstans i parken men var? De stora gräsmattorna mot Karlavägen mellan de glest bevuxna träden gapade tomma.
Det gångna året hade varit lugnt. Inga kontakter med Emanuel Swedenborg. Allt med Swedenborg hade planat ut liksom av sig självt. Dessutom hade hon medvetet försökt avskärma sig från de händelser i hennes tidigare liv som slutat så dramatiskt och otäckt. Ett mord, ja två mord i hennes nära omgivning. Och mördaren var fortfarande på fri fot. Skulle alla minnen, hoten, komma ifatt henne? Skulle allt börja om nu igen? 
   Hon reste sig från bänken. Kroppen skakade fortfarande. Hon rundade Carl von Linnés staty, passerade Kungliga Biblioteket och kom ut på Sturegatan. Såg sig om in i parken. Allt verkade normalt. Människor promenerade där inne till synes bekymmerslöst.